sitter hemma från skolan idag.. huvudet dunkar i samma takt som hjärtat och kallsvetten rinner.

det tog tid men äntligen lyckades jag vända mina tankar åt ett annat håll, inte längre skulle jag behöva leva med att konstant nöta tanken, jag duger inte åt honom. han är för bra för mig. varför skulle han någonsin vilja ha med mig att göra?

veckorna har nu passerat och jag ägnar mig inte längre åt att grubblande och sorgsen försöka bry mig.

Men , där var du och väggen jag byggt in alla känslor för dig revs.